Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 1

heten var kritisk, kommo endast de som drefvos hit af sin entusiasm för en ädel sak. Det var det verkliga frivilligselementet. Sedan vi fått framgång och sakerna antagit en mera jemn gång, ha många dragits hit, som bredvid sin kärlek för en god sak äfven hade andra bevekelsegrunder. Sistlidne natt, efter Garibaldis återkomst, anlände Bertani med jernvägstränen till Caserta och hade ett långt samtal med diktatorn. Ministerkrisen utgjorde ett af ämnena för detsamma. Likasom på Sicilien råder stor partianda äfven här i landet och, tillfölje af de hvarandra motsägande berättelserna samt bristen på sanna organer för den allmänna meningen, är det svårt, att icke säga omöjligt, för en person, som kommer främmande in i landet, att kunna utpeka de män, som bäst passa för det stora verket. Det är otvifvelaktigt, att majoriteten inom kabinettet, i atvaktan på en snar införlifning med Sardinien, icke utvecklat all den energi, som den innevarande stunden fordrar, och att den letargi, som inträngt i förvaltningen, gifvit orsak till missnöje. Men allt detta är endast öfvergående moln, och dessa ombyten af personer skola icke inverka på förhållandenas allmänna gång. Den italienska enhetsidgen visar sig starkare med hvarje dag och begreppen om Norra och Södra Italiens riken träda alltmera tillbaka i skuggan. Majoriteten har här såsom öfverallt annorstädes insett, att Italiens förening under en verkligt konstitutionel och sannt nationel monark är det enda möjliga sättet, att kunna försäkra Italiens olika länder om frihet — att det är enda verkliga garantien mot återvändandet af det gamla systemet, hvilket är allmänt afskydt och hvars minne väcker förfäran i alla sinnen. Oaktadt de hinder som afundsjuka och enskilta konsiderationer lägga i vägen, sträfvar dock allt till ett snart förverkligande af denna önskan. I Tisdags for grefve Pallavicini tillbaka till Turin med Garibaldis svar på konungens bref, och troligen skola vi inom några dagar få se lösningen. Den 28 September. Sent på eftermiddagen i går egde en liten strid rum nära floden Volturno. Några neapolitanare gingo öfver floden vid ett vad nära Limotola, som ligger rakt söder om Cajazzo. Då våra utposter på denna punkt blefvo dem varse, skyndade de ned och angrepo dem, efter att hafva vexlat några skott, med bajonetten samt drefvo dem tillbaka öfver floden. Nära andra flodstranden börjar en af de många kongl. inhägnaderna, kallad Selva Nuova, en tätt skogbevuxen böjd, hvilken dolde de flyende, när de väl hunnit tillbaka öfver floden; förpostkedjan på andra sidan började gifva eld och våra utposter återvände till sin position på berget. Fastän inga vidare tecken visade sig till någon offensiv afsigt, togos dock alla försigtighetsmått i händelse af ett anfall. Trupperna stodo vid dagbräckningen under vapen