Göteborgsposten – 15 oktober 1860, sida 1

— Lefve La Chesnaye! — Mer än två hundra pistoler pr man! fortfor banditen. — Och lysande toiletter åt dig, långa Jaequeline! skrek Mathias Plattnäsa. Framåt till ambassadörens hotell. — Och en ny jacka åt mig! inföll Salpice, som gnuggat sömnen ur ögonen för att höra på La Chesnayes fängslande tal. — Och vin åt alla! mumlade en rosslig stämma, till plundrig! till plundring! Det var Peter Slagtare, som nu åter vaknat upp från den domning, hvari recipienten försatt honom, troligen genom att låta honom inandas någon stark komposition, och nu lyssnade med vidöppen mun till banditens ord, hvaraf han dock ej förstod mera än möjligheten till plundring. — Till plundring ! skrek massan. — Framåt! tjöto de som stodo längst borta. — Lefve Underverkens hof! utropade La Chesnaye. Hopen utbrast i ett stormande jubel, ifrig och lysten efter att få rusa på det rof, som man utpekade för honom. La Chesnaye, eller rättare den falske grefve de Bernac, eller ännu bättre Reynold, ty det var han, hade uppnått sitt mål.