Göteborgsposten – 15 oktober 1860, sida 1

benet var sönderbrutet. I venstra handen funnos fem hål och fyra gingo genom kinden till svalget. Det oaktadt var Bombonnel återställd inom fyra veckor och kunde åter gå på jagt; endast hans venstra arm fortfor att vara styf. Och han lät icke detta äfventyr afskräcka sig från pantherjagten utan fortsatte den ända till förlidet år, då han tog afsked af detta farliga nöje efter att ha nedlagt tio panthrar. Bombonnels reglor för pantherjägare äro följande: En get och killing, som bräka mot hvarandra, är det bästa lockbetet. Man bör ställa sig kort före solnedgången vid foten af en bergsvägg, på hvars kam lockbetet står, så att det tydligt presenterar sig för jägaren, ty det underlättar sigtningen, och i pantherjagt är det af högsta vigt att man sigtar rätt. En stor och på alla sidor tät buske är den bästa platsen för jägaren. Finnes ingen buske, må man uppresa en jagtskärm, som är så lik en naturlig buske som möjligt, ty panthern är slug och märker lätt hvad som är menniskoarbete. Man vänder ryggen mot vinden för att till egen säkerhet begagna sig af getens fina väderkorn, ty hennes bräkning och riktningen af hennes hufvud förråda genast när panthern närmar sig. Har man slagit sig ned, så är första vilkoret att man är fullkomligt orörlig. Om myggorna och den ohyra, som i Algier finnes öfverallt så utomhus som inomhns, sticka och bita aldrig så mycket, får man dock icke röra ett finger. Örat förnimmer intet ljud; det forskande ögat ser icke något röra sig, natten är så stilla, alltomkring herrskar en så djup tystnad, månen kastar ett så skönt ljus öfver landskapet, att man tror sig vara fullkomligt trygg, och dock är panthern måhända blott några steg derifrån och lyssnar och lurar liksom jägaren på byte. Är han ännu ung, så flyr han, om han upptäcker jägaren; men är det ett något äldre djur, så kastar han sig öfver jägaren och söndersliter honom, innan han hunnit göra något för att försvara sig. Hela hans tysta, man kunde nästan säga ormaktiga framsmygande gör honom farligare än hvarje annat rofdjur. Om panthern icke rör sig efter det första skottet, så må man dock icke skynda sig att nalkas honom, ty den sårade panthern flyr måhända om han är ung, men ett gammalt, starkt djur flyr aldrig, huru farligt än dess sår må vara. Han håller sig orörlig och lyssnande uppmärksamt i snåret, beredd att vid jägarens första rörelse störta sig på honom. Hans snabbhet gör honom fruktansvärd, om han är sårad. Med honom är ingen strid möjlig. Alla dolkar och pistoler i verlden kunna icke uträtta något emot honom. I ett ögonblick kastas jägaren omkull, fattas i strupen och slites i stycken, om än den sårade panthern blott har en minut öfrig att lefva. För öfrigt erbjuder Algier jägaren många förströelser, som äro mindre farliga än pantherjagt. Landet har godt om vildt, och mm EA sr RER EEE EEE EE EEE SE RER Sn an