—! mn RASER — Jag vet det! svarade främlingen, utan att bry sig om att dölja en åtbörd af vämjelse. — Vet du att man, för att kunna bli fri tjuf, en son af Underverkens hof, hvarken får ha tro, lag, Gud, konung, far mor, slägting eller vän? Vet du, att man måste genomgå svåra prof? Vet du, att man måste kunna knipa en börs, stjäla en kappa och sprätta upp en polissoldat? — Jag vet det. -— Blotta då ditt ansigte, på det man må få veta med hvem man har att göra. — Bravo! skrek hopen, hvars nyfikenhet var synnerligt retad genom den hemlighetsfullhet hvarmed den blifvande kamraten omgaf sig. — Ned med kapuschongen! Han skall vis: sitt ansigte! ljödo några röster och tio å tol nakna armar utsträcktes mot recipienten. Denne ryggade tillbaka och en flammande blixt af vrede ljungade ur hålen på kapuschongen Af en kraftig åtbörd, som penitenten mec samma gjorde, förstodo tjufvarne att han vägrad bifalla coösrens önskan. Tusentals förvirrade skri ljödo. I samma ögonblick skyndade en annan per: son, som ifrigt banade sig väg genom de hop. trängda lederna, fram till den främmande. Denne man, hvars ofläckade drägt glänstc bland de trasor, hvaraf han omgafs, såsom et