Göteborgsposten – 12 oktober 1860, sida 1

— Sire! jag har den äran att till Ers Majestäts fötter framföra denne ädle främling. Nu närmade sig recipienten. Tjufvarnes konung antog cen majestätisk hållning. — Hvem är du? frågade han. — Hvad rör det dig! svarade den nykomne med hastig, nästan feberaktig stämma, hvilken öfverraskade åhörarne. Det gäller icke här att veta hvem jag är, utan hvad jag vill vara. — Hä? inföll coösren liksom hade han icke förstått meningen med svaret. — Jag begär, fortfor recipienten och höjde rösten, jag begär att genast bli mottagen som medlem af det stora sällskapet Underverkens hof! — Du vill bli tjuf! utropade coösren. — Ja. Coösren såg sig omkring bland folkhopen. — Hvad sägen j, mina herrar? skrek han med ett groft skratt. Då församlingen såg sin chefs munterhet, stämde den in med full hals. — Du vill bli tjuf! skrek coösren efter en paus, i det han återtog sin allvarliga mine och vände sig mot recipienten. — Ja, svarade den nykomne högt och tydligt. — Men vet du hvilken ära, du hoppas dermed skola dig vederfaras?