Göteborgsposten – 8 oktober 1860, sida 1

unna passera förbi, utan att blottställa sig ör ofantliga förluster. Man beslöt derföre ut lemna tvenne balaljoner på vägen för at lels hålla fiendens uppmärksamhet fangslad ch dels operera i förening med kolonnen mot Japua, under det äterstoden tog vägen öfver verget. Denna löper, etter att ha gatt öfver sjeltva åsen, längs de branta och skogbevuxna sidorna at berget, som der kallas Foresta di San Vito. Sedan Garibaldi satt sig i förbinlelse med högra kolonnen, kom han snart stter upp från slätten, der han observerat fiendens rörelser. Man hade från Capua bemärkt denna kolonns rörelse och derföre altskickat stora kolonner infanteri och kavalleri, jemte artilleri, hvilka nu närmade sig i största hast, för alt understödja de trupper, som voro sammandragna på dessa punkter. Mot aftonen sände general Tärr order till brigaden HSaulis att draga sig ulibaka, emedan man fått veta att operationen mot UCajazzo hade lyckats, och att Uatabene hade med sina skarpskyttar fördrifvit fienden från denna position. Under reträtten, som uttördes i fullkomlig ordning, blef baron Gozzo, en siciliansk adelsman som följt oss alltsedan vårt intåg i Palermo, varse en sårad, hvarföre han skyndade till och tog den olycklige på axeln, tör att rädda honom, men träffades sjelt af en kula i låret. Han var en stor gunstling hos alla och hans förlust, hvilken är mer än sannolik, skall allmänt beklagas. När Neapolitanarne sågo, att våra skarpskyttar drogo sig tillbaka, fattade de mod och kommo ända ned till tfiodkanten, ropande Viva il Re! ja, tre af dem simmade ofver, för att komma till landtgården, som utgjort en stodjepunkt för våra skarpskyttar. Då Garibaldi fick se deita, befallte han att man skulle besätta gården och hälla neapolitanarue inom vederbörliga gränser. Tjugo skarpskyttar och tjugo man ur brigaden Ebers Schweizerkompani skickades ned, och dessa rensade äfven stranden på mindre än tio minuter, oaktadt den hättiga kanonad som öppnades emot dem och snart satte hela huset i låga. Omkring kl. 2 e. m. erhöll äfven denna brigad betallning om att retirera, — Så snart neapolitanarne märkte denna rörelse, började de kasta bomber och granater, och måttade så väl, att flere dylika brusto sönder midtibland trupperna, utan att dock någon enda man blef skadad — det var riktigt ett underverk. Man hade äfven börjat rycka framåt på vägen från Santa Maria tll Capua straxt etter de andra kolonnerna. Neapolitanarne följde sin vanliga takuk och drogo den framryckande kolonnen inom håll för fästningens kanoner. De lyckades bättre än någonsin förut, ty en af brigaderna gick löst på och ryckte fram utan order, tills den kom inom håll ej allenast för fästningskanonerna utan älven måste utstå en offensiv rörelse, som fienden nu gjorde å sin sida med artilleri och kavalleri. Våra kolonner sökte förgäfves motstå den öfverlägsna styrkan; betälhafvyaren blef sårad, likaså många at artilleristerna och hästarne, så att infanteriet måste draga kanonerna med sig tillbaka. Brigaden Tuppi skickades till undsättning, men tyvärr blef kommenderande offlicern dödligt sårad just då ETEN ENDA ANNES AS ES TYST IST LA FETAOST TIA