Göteborgsposten – 8 oktober 1860, sida 1

— Catherine skall snart säga oss det, svarade Reynold. Men det är ej frågan om hvem han är eller icke är. Han är en fiende, det veta vi. Det är nog... Att lemna Paris med denne fiende bakom oss, det skulle vara ett fel, som vi ej få begå. Till verket derföre! jag upprepar det! —Skola vi icke resa? sade Mercurius. —Jo; men först sedan vi begraft vår hemlighet med dens hjerta, som hotar 0s3. — Hvad skola vi göra? -— Jag skall säga er det. Reynold slog sina armar kring halsarne på sina bröder och förde deras hufvuden intill sin mun. N Derpå hviskade han hastigt till dem några ord, men så sakta, att den djupaste tystnad tycktes råda i den lilla blå salongen. — Ni ha förstått mig? sade Reynold. — Ja, svarade de båda männen. — Meddela Richard och Camlon mina befallningar och hållen eder färdiga inom två timmar, Du, Humbert, för bort Diana och du, Mercurius, handlar efter vår öfverenskommelse i dag morse. Klockan är nu snart tolf på natten; kl. 2 är jag tillbaka. Reynold tog fram nyckeln, som Catherine lemnat honom, öppnade hastigt den lilla under draperiet dolda dörren och skyndade ut.