Göteborgsposten – 5 oktober 1860, sida 1

La Guiche inträdde i detsamma i spegelsalen. — OCorbleu! utbrast chevaliern och stannade, skall jag då alltid komma så olägligt, baronessa, att jag måste bli vittne till de ynnestbevisningar ni gifver grefven ? Bernac rättade upp sig skrattande. — Måste jag äfven denna gången begifva mig till Pre-aux-Clercs ? frågade han. — Nej; jag har dessutom gifvet ett löfte. — Hvilket då? sade Catherine. — AÅtt aldrig slåss om morgonen, då jag skall begifva mig på bal om qvällen. — Hvarföre det? -— Derföre att jag då ej kan dansa om qvällen. La Guiche visade härvid glädtigt på det ställe, der grefvens värja träffat honom. — Lider du? frågade Bernac. — Mycket, alldenstund jag måste försaka nöjet att få dansa med vår sköna baronessa. Orkestern spelade i detsamma upp till en ny dans. — Ahl! utropade Catherina lifligt, det är pavane! Hr de Bernac, har ni glömt attjag lofvat er den? — Jag ber tusen gånger! sade grefven och bugade sig ifrigt, likt en person som hastigt öfverraskats.