Göteborgsposten – 5 oktober 1860, sida 1

Träffningen vid Volturno. (Skildrad at Times korrespondent). Santa Maria di Capua d. 20 Sept. Efter en månads tystnad hördes i går till S:t Januari ära muskötoch kanonsalfvor. Medan det berömda helgonets blod tlöt helt nådigt i Neapels katedral, flöt friskt blod, friskare än det i flaskan, på Volturnos stränder. För att kunna förklara, huru detta kom sig, måste jag redogöra för er om de militära rörelser, som egt rum sedan armåens ankomst till Neapel. Neapolitanarne hade, innan de drogo sig tillbaka åt Capua och Gaöta, sökt få en reaktionär rörelse i gång uti de östra provinserna — i Principato Ultra och Capitanata —, hvarest den gamla regimen trodde sig ha anhängare nog, att kunna vara försäkrade om framgång. De hade till medelpunkt för denna reaktion utsett Åriano, som ligger i Apenninerna, ej långt från Benevento. För att gifva styrka åt denna reaktionära rörelse, lemnade man brigaden Bonani qvar på denna sida, för att organisera en folkresning, för hvilken allt blifvit på förhand anordnadt af presterskapet och egendomsegarne, som ha ett mäktigt inflytande i dessa trakter. När Garibaldi erhöll underrättelse härom, befallte han general Tärr, som nyss anländt med en del af sin division från Salerno, att gå och rifva upp detta reaktionsnäste. Det var af vigt, att detta blef gjordt så hastigt som möjligt, på det presterna och agenterna icke måtte få tid att med sina intriger inverka på den okunniga befolkningen. Den enda svårigheten låg uti att kunna få dit trupperna, då Ariano låg nära 60 (engelska) mil från Neapel. Jernvägen går till Nola och man begagnade sig naturligtvis af denna fördel. Då trupperna anländt dit, samlade man ihop alla tillgängliga kärror och vagnar, 60 å 70 stycken, och läto dem intagas af omkring 900 man, hvarpå återstoden fick befallning att komma efter så hastigt som möjligt. På halfva vägen från Avellino till Ariano ligga några smärre städer: Dentecano, som är en af poststationerna, Montemiletto och Montefusco. I dessa hade reaktionen fattat rot; tricoloren hade gifvit vika för Bourbonernas hvita flagga och nationalgardet lemnat rum för en beväpnad folkresning, hvilken organiserade sig, för att göra motstånd. Dessa städer blefvo naturligtvis första föremålet för kolonnens uppmärksamhet. En dag var tillräcklig att dämpa deras ifver, och det var ej heller svårt att skilja den brottelige från den oskyldige samt utmärka ledarne. Enligt den ena hälften af befolkningen borde den andra hälften ha blifvit hängd, hvarföre 150, om hvilka angifvelserna voro enstämmiga, skickades under eskort till Neapel. Derefter begaf sig expeditionen genast mot Ariano. General Bonani hade fattat posto i Campo Reale, bakom Ariano, och hade kastat in i staden en liten garnison samt de