Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 2

vägen hade åskådarne bildat haie och på Riddarhusets trappa skyldrades gevär af en truppafdelning i paraduniform. Vid processionens inträde i Riddarhussalen, uppspelades en festmarsch från läktaren, der kel. hofkapellet var placeradt jemte kongl. teaterns lyriska artister och körpersonal. I fonden af salen sågs Gustaf 1:stes byst, omgifven på hvardera sidan af 8 fanor. Öfver bysten var svenska riksvapnet, derofvanom eklöfsguirlander och högst upp Wasavapnet. Nedanför bysten stod upprest en talaretribun, dekorerad i blått och guld samt prydd med eklöfsguirlander. På hvardera sidan sågs en krigarestaty 1 sluten hjelm och harnesk, deromkring slagsvärd och hillebarder samt nederst å ömse sidor orangeriväxter. Den vackra dekorationen var anordnad af prof. Scholander. Medlemmarne af svenska och norska statsrådet samt ståndens talmän hade plats inom skranket; på hvardera sidan ingången sågos fyra bänkar upptagna af damer i eleganta toiletter. Sedan samtlige imtagit sina platser afsjöngs från läktaren en af assessor U. G. Strandberg författad sång på en melodi af Reichard. Efter körens slut uppträdde landshöfdingen, grefve Erik Sparre i tribunen och höll ett minnestal öfver den store och ädle konungen. Sedan de gripande slutorden blifvit utsagda, uppspelade orkestern, och kören, omvexlande med solosång af O. Strandberg, afsjöng ytterligare at assessor Strandberg författade verser. Sedan sången slutat aflägsnade sig riksstånden under en festmarsch. Ceremonien slöts omkring kl. ,2 e m — För de storartade festligheterna på aftonen kunna vi först i morgon redogöra. En särdeles vacker stiftelse, i hög grad förtjent af att tagas till mönster öfverallt i landet, har blifvit åvägabragt af Håbo och Bro häraders hushållningsgille i Upland, hufvudsakligast genom gillets nitiske ordförande kapten Ahlgren på Negelstena. Det är en Qvinnoförening inom de bägge häraderna, hvars syftemål är att framkalla, befrämja och uppmuntra gudstruktan och sedlighet i hemmet, att med mildhet och saktmod söka undanrödja möjliga försummelser i afseende på barnauppfostran, att befordra husslöjden och hos qvinnorna, tillhöriga arbetsklassen, väcka uppmärksamhet och håg för allt det, som kan anses leda till gagn och förbättrad ställning i samhället, 1 auledning hvaraf den af föreningen utsedda direktionen eger att vid hushållningsgillets årliga allmänna sammankomst utdela lämpliga belöningar till de qvinnor, hvilka visat en framstående förtjenst, antingen om sina egna barns omvårdnad och uppfostran, eller ock om sådana värnlösa eller vanvårdade, som blifvit dem anförtrodda; ätvensom till dem, hvilka genom sina handarbeten gjort sig förtjenta af offentligt erkännande, och slutligen till de tjenstpigor, som ega vitsord om godt uppförande och trohet i sin tjenst under fem på hvarandra följande år hos samme husbonde, eller på samma ställe, och ega skicklighet i handarbeten, men företrädesvis till dem, som sysselsätta sig med ladugårdsskötsel. Denna qvinnoförening utdelade vid sitt första sammanträde d. 14 Sept. 40 särskilda belöningar till qvinnor inom arbetsklassen, dels för trogen tjenst och dels för skicklighet i husslöjd — allt af medel, som för ändamålet blifvit insamlade. Eldsvådan i Örnsköldsvik. Härom lemnar en korrespondent till ett norrländskt blad följande detaljer: Elden utbröt — orsaken dertill ännu okänd — uti kramhandlaren Fahlgrens hus och lade detta samt trenne angränsande hus, bland dem handlanden Markströms särdeles prydliga byggnad, totalt i aska. Då detta var under pågående marknad, så borde — kunde det tyckas — det ej vara brist på manskap för att stäfja eldens framfart, men, så var dock förhållandet. De tratikerande marknadsbesökande — nästan uteslutande från HerInösand — tänkte blott på räddningen af sin egen existens, och engagerade för hög aflöning den marknadsbesökande allmogen att biträda vid räddningen af deras varulager ur de redan itända marknadsstånden. Härigenom blefvo de nödställda invånarne till en början inskränkta till sina egna ringa krafter. Se