Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 2

— Nära intill hotel de Nevers, bredvid Augustinerklostret. — Stor tack! —Nu är ni väl underrättad, fortfor betjenten med sitt dumma skratt; och om ni vill räkna er med bland hennes tillbedjare behöfver ni endast presentera er. Men, hviskade Richard i Girauds öra, hvad betyder väl denna dame för er, och hvad har ni att göra med hennes namn och boning ? -Det är min ensak svarade den forne polissoldaten torrt. — Ah, se här kommer en riktigt grann herre! sade hastigt betjenten i det hvita och röda livrået och visade med handen på en ny ryttare, som i detsamma visade sig på hotellets gård. Giraud gjorde en hastig rörelse och Richard stod orörlig. Ryttaren var grefve de Bernac. Han red den förträfflige spanske klipparen, om hvilken vi talat i första delen af denna berättelse. Trogen sin smak för en lyxiös elegans, hade den unge mannen kladt sig i en fantasidrägt, hvilken man svårligen skulle kunna bestämdt beteckna, ty den tillhörde ej någon bestämd tid eller folk, men dess rikedom öfverträffade allt hvad bildningen kunde skapa.