Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 2

— Jo. — För fan, ni är verkligen attskatta lycklig, som har en sådan matmor! Betjenten gjorde en rörelse med hufvudet, som kunde vara jakande, om man så ville. Hans grofva ansigte, hvari icke den ringaste känsla fanns afspeglad, tillkännagaf en synbar brist på uppfattningsförmåga. — Huru heter denna sköna dame ? fortfor Giraud. — Min matmor? svarade betjenten. — Ja. —Hör nu, hvarför frågar ni mig det? — För att få veta det naturligtvis. — Hvad rör det er? — Det är blott af nyfikenhet. — Tänker ni helsa på henne? sade betjenten med ett groft grin. --Kanhända. — Nåja, då skall jag säga er hennes namn. — Jag är er förbunden, kamrat. — Det är baronessan Catherine de SainteMarie. — Ah! baronessan Catherine de SaintMarie. — Ja. — Och hon bor?