Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 1

lag för 100 millioner gulden. För att skaffa penningar sålde man ålvenledes de, kronan tillhöriga domänerna 1 Ungern och Siebenburgen, och fick Banken att ofvertaga en del af dessa för en summa at 150 millioner gulden. Den andra tillflygten man hade, var att låna, och i hvilken utsträckning man begagnade sig af detta medel, finner man derart, att i 1859 års budget beräknades nära 96 millioner gulden till statsskuldens forråntande, då denna 1847 endast kräfde litet öfver 45 millioner. Med dylika finansförnallanden gingo Osterrikarne öfver Tessin och började italienska kriget. Så snart krigsförklaringen blitfvit utfärdad, utkom en följd at finansdekretor, hvarigenom såval de direkta som de indirekta skatterna blefvo förhöjda. Icke desto mindre, och fastän Piemont har måst betala en ganska rund summa tör Lombardiets atträdande, slutade finansäret 1859, efter de räkenskaper som offentliggjordes d. 1 Sept. 1860, med ett deficit al 256,600,000 gulden. I den budget, som nuvarande t. f. finansministern förelagt det förstärkta riksradet, åro utgifterna anslagna till 386,047,400 floriner, hvilket är 225 millioner mer än hvad utgifterna voro anslagna till år 1847, och 80 mill. mer än i budgeten för 1858, och här är likväl endast tal om ordinarie utgilter, då åter erfarenheten lär, att utomordentliga och speciela utgifter ännu till riklig mängd infordras hvarje är. En komite har varit nedsatt, för att undersöka statsskulden, och dervid atgitvit en officiel rapport, enligt hvilken statsskulden uppgick till ett belopp at 2,268,074,532 gulden; hvilken summa är österrikisk eller ny Wiaåhrung, som är 5 procent samre än konventionsmyntfoten. Men finansministern har i ett tillägg till rapporten förklarat, att detta belopp är 63 millioner gulden under det belopp, som finnes upptaget i hans böcker. Komiten har dessutom ej kunnat fasta alfseende på flere mycket betydliga skuldposter, som ännu icke äro reglerade efter Zuricher fördraget, och andra, angående hvilka underhandlingarne ännu icke äro slutade. Dessa summor torde kunna approximativt anslås till 380 millioner, så att man säkerligen ej misstager sig, då man antager, alt statsskulden uppgick d. 31 Decbr 1858 -—ty längre går ej kowmilens undersökning — till 2,700 millioner gulden. Härtill komma ytterligare lånen 1859 och 1860, hvarigenom statsskulden tillökats med 380 millioner, samt den svätvande stalsskulden, som utgör 300 millioner. Alltså, antager Horn, uppgick den österrikiska statsskulden d. 1 Sept. 1860 till 3,380 millioner gulden, hvarifrån gå 40 millioner, som Piemont skall ötvertaga af den lombardiska statsskulden. Således återstår en effektiv statsskuld af 3,340 millioner gulden eller omkring b,2623 millioner rdr sv. rmt. Horn slutar sin öfversigt af de österrikiska finanserna med följande ord: På 12 år ha skatterna stigit till dubbla beloppet och utgifterna tll det tredubbla, på 12 år har staten nödgats sälja sina Jernvägar, sina bästa domäner och besittningar, på 12 år har statsskulden vuxit till tredubbla beloppet, och dess förräntande slukar nu årligen mera än hvad hela statens förvaltning kostade år 1848. Men den största olyckan af alla är dock, att