Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 1

senare och lemnade polissoldaten, som han vänligt helsade med handen. Baronen skyndade uppför trappan. — Giraud! upprepade han för tredje gången medan de rynkade ögonbrynen och den tankfulla pannan sqvallrade om tankens arbete inom hjernans verkstad. Hastigt stannade den unge mannen och gal till ett lätt utrop. Han skyndade snabbt trappan utför, grej Giraud plötsligt i armen, utan att bry sig om dennes förvåning häröfver. — Har ni inte bott i Picardie under e ungdom ? frågade baronen ifrigt. Giraud spratt till, äfven han. — Det är möjligt, sade han. — På ett slott... nära Amiens? — Jo, genmälte den forne polissoldaten är mera förvånad, under det hans bliekar sökte forskande tränga in i baronens. — Ni tjenade hos ...en förnäm herre? —Hvarföre gör ni mig dessa frågor? sade Giraud något tvärt. Baronen betraktade honom ett ögonblick un. der tystnad och tillade derefter: — Om ni gerna vill veta det, min vän så infinn er i morgon bittida vid gatan Hoque ton, samma hus som fru Perrine bebor, och fråg: