Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 1

Flottan fl — — — — 6,455,000 Statsskulden 45,377,209. 95,963,279 Kontrollväsendet ,, 2,891,082. 3,596,651 Diverse 544,922. 3,352,697 Summa fl. 168,798,185. 316,759,801 eller en tillökning i utgifter af 87,65 procent, så att dessa sålunda under 12 år stigit till nästan dubbla summan, och här är likväl endast tal om de ordinarie utgifterna, under det de extraordinarie och speciella departementsutgifterna på de senare åren tillkommit, så att, dessa inberäknade, utgifterna året före italienska krigeti verkligheten voro 408,872,364 floriner och sålunda under 12 års förlopp egentligen stigit 142 procent. Man har ofta trott och påstått, att det är utgifterna till militären, som förstört de österrikiska finanserna och äro skulden till finansnöden. De ha onekligen bidragit väsendtligt. Men under det dessa utgitter på 12 år stego med 40147 millioner och krigsbudgeten år 1858 var 64 proc. större än år 1847, hade, såsom vi förut sett, alla andra utgifter ökats med nära 108 millioner och budgeterna för de öfriga förvaltningsgrenarne stigit öfver dubbelt från 1847 till 1858, hvilket år de uppgingo till 213 mill. mot 106 mill. år 1847. Hela det olyckliga system, som den Schwarzenberg-Bachska politiken skulle genomföra, bär skulden derför. Tillökningen af de ordinarie statsinkomsterna var betydelselös i jemförelse med utgifternas ofantliga stigande, fastän man hvarken saknade uppfinningsförmåga, då det gällde nya pålagor, eller oförskämdhet, då frågan var om de gamla skatternas förhöjande. Ungern och Lombardiet-Venetien fingo isynnerhet erfara båda delarne; det förra lyckliggjordes, oberäknadt inkomstskatten, äfven med konsumtions-, stämpelskatt och tobaksmonopol, tre indirekta afgifter, hvilka man ej kännt der före år 1848, och till den senare provinsens bördor kom år 1850 äfven ölskatten och ett godtyckligt förhöjandeaf grundskatten. Den ifver, hvarmed österrikiska finansväsendet sökte en inkomstkälla i lotterierna, är äfvenledes karakteristisk för detta samma, och det lyckades af systemets riddersmän till den grad, att insatserna, som år 1850 endast utgjorde 8,400,000 floriner, år 1857 uppgingo till öfver 20 millioner, hvarvid statsinkomsterna på denna ruinerande väg likväl endast stego från något öfver 5 mill. till 7,135,907 f., med hvilken summa lotterierna figurera såsom statsinkomst i räkenskaperna för år 1857. Deficit under de 11 åren -— från 1848 till 1858 — angifver förf., efter fullkomligt trovärdiga källor, till 1,181,303,496 gulden För att betäcka denna underbalans, hvilken sålunda år ifrån år visade sig som er följd af det system, man af all makt sökte genomföra, hade man endast tvenne utvägar försäljning af statens egendomar och län. Man sålde de jernvägar, som staten byggt unde bättre tider, och man fick vida mindre för dem, än de hade kostat och de voro värda Sålunda sålde man år 1855 de ungerska och böhmiska jernvägarne för 200 millioner franc: till ett franskt-österrikiskt bolag; år 1856 de lombardiskt-venetianska jernvägsnätet till det österrikiska Credit-Mobilier för 33!, millioner gulden, och år 1858 sydbanan till samma bo