Göteborgsposten – 27 september 1860, sida 1

Härvid tog han ctt steg framåt mot den olyckliga qvinnan, som nu var ett värnlöst offer för de båda lärdas olika viljor, och sade, pekande på mäster Eudes: — Denne mans verkliga namn ? — Tyst! tjöt gubben, hvars ansigte antog ett förfärligt uttryck. — Hans namn! upprepade Van Helmont, som med ena handen höll den gamle qvar der han stod och med den andra gjorde en snabb och befallande åtbörd mot den unga flickan. Denna rättade på sig, som om hennes nervsystem erhållit en stark clektrisk stöt. — Detta namn! jag vill det! befallte Van Helmont för tredje gången. — La Chesnaye! svarade dan arma varelsen, som tycktes vara alldeles förkrossad genom denna sista ansträngning, ty hon sjönk tillsammans och föll ned på golfvet. XXIV. Hemligheten. En djup tystnad rådde några ögonblick i rummet efter denna förfärliga scen, som likväl endast utgjorde förspelet till en ännu förfärligare. Den gamle tycktes med sina förvridna anletsdrag , blodsprängda ögon och halföppna läppar I