Göteborgsposten – 27 september 1860, sida 1

RA Hvart förs jag hän, då så mitt hjerta bränner? På tidens vagn jag förs af ödets hand; Jag vet ej hvart, men hvarifrån jag känner. Jag drifves bort ur sångens älsklingsland. Utur sitt Eden engeln mig förjagar — Vännerna af Nicanders sångmö skola utan tvifvel helsa den nya, väl utstyrda upp: lagan ett gladt välkommen, isynnerhet då den första var ful och nästan, om ej alldeles, utgängen. Hesperiderna kunna äfven med af seende på händelserna i Italien i våra dagar ha ett visst och nytt intresse. Skalden sjunger ju om Venedig bland annat: Fast staten föll, sjönk dock ej folket neder; Om det sitt sjeltbestånd förlorat har, Det eger sina attiskt milda seder Och många dygder at sin frihet qvar. Stolt Venetianarn än på fädren tänker; Men i hans uttrycksfulla öga blänker En melankolisk frid Som frukten är af en förlorad strid. Han vet, att han ej är hvad förr han varit, Åt minnet af den bättre tid, som farit, I hjertats helgedom han dyrkan bär. Ruinerna utat sin fordna lycka Han smakfullt än förstår med blommor smycka, Och hoppets ros är gömd I deras krans, osynlig, men ej glömd. Minnesteckningar af FM. Franzen. Af dessa har nu ändtligen tredje och sista bandet utkommit på hrr Norstedts förlag efter ett dröjsmål af 12 år eller sedan 1848, då nu aflidne bokhandlaren C. A. Bagge började utgilvandet af dessa teckningar. Om deras stora värde finnes ej mer än ett omdöme, äfven om man ej alltid kan gilla minnestecknarens egna åsigter, hvilka han någon gång låter framlysa, såsom t. ex. i den annars förträffliga skildrimgen af den kände Episcopus Arosiensis, Johannes Rudbeckius, der han här och hvar söker försvara presterskapet mot de inkräktningar på deras samhällsrättigheter och borgerliga företräden, som, ehuru skenfagra, dock i mer än ett afseende betänkliga, antingen härröra, såsom då (vid Rudbeckii tid under Kristinas regering), af den aristokratiska, eller, såsom nu, af den demokratiska principen och ej torde förr stanna än hela organisationen (kyrkans) är upplöst. — Såsom allt, hvilket utgår från Norstedtska officinen (utom vår kongl. svenska almanacha), är arbetet försedt med prydlig typografisk utstyrsel. Emot korrekturläsaren kunna deremot många anmärkningar göras, bland annat för en inkonseqvens i stafning, hvilken ej får existera i ett arbete, hvilket går under den svenska akademiens rättskrifnings egid. Så ser man tt. ex. utländing, norrländning, norrlänning. Hvilketdera skref Franzen (vi anjaga det första)? Hvilketdera skrifver svenska akademien? Hvilketdera anser korrekturläsaren rättast?