Göteborgsposten – 25 september 1860, sida 1

Denna kropp var on ung sextoneller adertonårig flickas. Hon var utomordentligt skön. Hufvudet, som betäcktes af en guldglänsande våg af ljust hår, hvilket låg utspridt öfver skuldrorna, egde denna fina hy, som är egen för nordens qvinnor. En slät och bländande hvit panna, ett pa himmelsblå ögon, en fin tecknad näsa, en förtjusande mun, tvenne tandrader, som kunde fritt täfla med ett halsband af de hvitaste perlor, bildade ett ansigte, som tyvärr dock saknade allt uttryck af lif. Kinderna voro bleka, läpparne färglösa, ögonen vidöppna, men blicken var stel och förrådde ej något tecken till lif. De förslappade musklerna gåfvo ansigtet detta uttryck af lugn och hvila som är så vanligt för dem döda. Kroppen, som var inhöljd i en tunika af hvitt linne, urringad kring halsen och utan ärmar, erbjöd ögat de mest harmoniska linier och beundransvärdt modellerade former. Armarne och händerna voro af ett sällsynt behag och fötterna, hvilka till hälften stuckc fram under klädningsvecken, rymdes godt i små österländska tofflor af rödt sammet, broderad: med guld. Reynold stod orörlig, såsom träffad af åskan Slutligen vände han sig mot främlingen mec en rörelse af outsägligt raseri och utropade: