Göteborgsposten – 22 september 1860, sida 1

— MR ——L-—L — Hon skall då tillhöra er, min far... Men hemligheten ? — Du skall få veta den. IHvisselpipan ljöd ånyo och nu skarpare än första gången. — Han! inföll åter mäster Eudes och spratt till. Derpå tillade han, vänd mot Humbert. — Håll dig beredd! jag skall måhända behöfva dig. Med dessa ord öppnade den gamle dörren och gick ut i menageri-salen. — Han! upprepade han under gin gång, han har förstått mig, och om han håller sitt löfte, ligga verldens öden i våra händer! Ah, jag skall då ändtligen kunna vedergälla menniskorna allt det onda, som de gjort mig, och jag skall under min fot krossa dessa pygmåer, hvilka jag skall beherrska med hela tyngden af min makt. Mäster Eudes stod härvid framför tigerns bur. Bacchus betraktade honom oafvändt. Den gamle stannade, sänkte den glänsande strålen från sitt öga ned i buren och vilddjuret, kufvadt som nyss förut, sänkte sitt ofantliga hufvud samt ryggade tillbaka till väggen. — Inflytandet är synbart! mumlade den lärde. Hvarföre skulle icke det, som så verkar på ett vilddjur, äfvenledes kunna verka på en