Göteborgsposten – 21 september 1860, sida 1

att resignera och för alltid bosätta sig i Englant Vi hörde i morse talas om att förslag om Montelec nes kapitulation, som neapolitanarne kalla de gjorts Garibaldi, och att denne begifvit sig ti Gioia för att sammanträffa med de officerare, 80! fått i uppdrag att afsluta fördraget. Men såd: na kapitulationer äro endast ett gäckeri, då ne: politanarne ändå till slut skingras och spring sin kos, och då det näppeligen kan löna möda att hindra deras återtåg. Det ligger dock någor ting mystiskt i Garibaldis företag i går, som mi? hända skall förklaras genom händelserna i dag Vi anlände, såsom jag nämnt, på aftonen, för: staben med dess befälhafvare general Sirtori, skymningen, sedan general Medici, och slutlige denna morgon i dagbräckningen brigaden Cosen; avantgarde. I natt hyste vi och ännu mera stads boerna verkliga farhågor, ty Monteleone liggt blott två timmars väg härifrän, och det sades a en neapolitansk truppstyrka på tiotusen man be fann sig der. En af våra officerare hade uugefä två och en half mil från staden mött nio persc ner som voro stadda på rekognoscering. Vi sutt derföre beväpnade på torget, d. v. s. omkrin femtio af oss8 hade sablar och revolvrar, och om kring tjuge stadsboer hade försett sig med reffel bössor, som de köpt af f. d. soldater i dan kung liga armåen, äfvensom med fågelbössor. Vi an sågo ett angrepp icke sannolikt, men väl möjlig och vi höllo det för vår pligt att vara på vå våkt. Ankomsten i dagbräckningen af några hur drade man af våra lätta trupper undanröjde all anledningar till bekymmer. Garibaldi var sjelf i Gioia, och man tro att han färdats derifrån till Nicotera. Man ha märkt att hans ångfartyg äro i mycken rörelsc och det skulle icke förvåna någon här, om ha landsatte en betydlig del af sina trupper i Pizz för att hindra reträtten i Monteleone och skynd till Cosenza, der 8000 eller 10,000 kalabresisk insurgenter lära befinna sig väpnade. Denna rö relsernas snabbhet, som naturligtvis gäckar all reglor för vanligt krig, är en af de förnämsta or sakerna till Garibaldis framgångar; och den ska injaga mera förskräckelse hos de fega hofmänne i Neapel än de mest lysande resultater af ett vi anlagdt och bättre utfördt men långsammare or dentligt fälttåg. Det är utomordentligt rikt och skönt dett land, och trotts alla våra umbäranden skulle anse vår marsch för en angenäm promenad, o1 ej hettan vore så odräglig. Folket är vacker mildt samt af naturen lifligt och intelligent, fastä man observerar i och omkring deras bostäder, p deras vägar och i deras id6ers trånga sfer fruk terna af det långvariga, förkrossande och bruta liserande välde de varit underkastade. Deras en tusiasm för och gästfrihet mot sina befriare är obegränsade; några män taga sina musköter vil ligt och handtera dem med en säkerhet som rö jer bekantskap med bruket af eldgevär. Störr delen af presterskapet har slutit sig till oss. Blot biskopen af Mileto, en okunnig tölp, som stigi till sin värdighet genom handlingar, som gjort ho nom förhatlig, har tagit till flykten. Denn biskop har en årlig inkomst af 24,000 duka ter. Detta vill något säga, när man besinna OROAR ORO Mäster Fudes äönnnade därron ach ctälld.