Göteborgsposten – 21 september 1860, sida 1

han med handen på dörren, och de båda djurer lydde, dock med en rytning åt tigern, hvilker började skaka sina galler och synbarligen visade att han ej var med i vänskapsförbundet. Sedan den nykomne stängt dörren till nästa rum för lejonet och pantern, sade gubben: — Humbert ! — Min far! svarade den tilltalade. — Tigern är således ännu icke dresserad! — Nej, min far. — Du kan således icke få bugt med honom? — Nej, min far. Jag har fåfängt försökt allt. Hunger, skarp blick, den magiska spegeln rättelser, mildhet, ingenting har verkat på denna så vilda natur. Mäster Eudes riktade åter sin uppmärksam. het på tigern, hvilken alldeles icke tycktes ha någon lust till att bli lugnare. — Således, sade den gamle och vände sig mot sin son, afstår du från att dressera tigern? — Ja, min far, och jag är likväl säker om att ingen menniska i verlden skulle kunna kufva honom bättre än jag. — Tror du? — Jag är säker derom. Ingen säger du? — Ingen. — Skulle du våga gå till honom nu, då han är så djupt uppretad?