Göteborgsposten – 20 september 1860, sida 1

i ——————---rree— ———— X:— Q 22 2? — Javisst, min far! sade Mercurius med en rörelse af otålighet. Gubben märkte ej sin sons föga vördsamma åtbörd, men ljudet af de ord, som Mercurius uttalat, tycktes uppväcka honom ur de betraktelser, hvari han var försänkt. — Mig tillhör vetenskapen! sade han lifligt. Hvem vet dessutom, hvart den skall föra mig? hvem vet, om icke den filosofiska stenen är en okänd sanning? Må jag först och främst lyckas, och sedan... Mäster Eudes slutade icke. — Han skall komma, återtog han med förändrad ton, vänd till Mercurius. — Godt, min far, svarade denne. — Du skall vänta på honom. — Ja. — Utan att han som vanligt skall kunna se dig. Du skall underrätta mig, derefter skall du passa på, Mercurius, och hålla dig färdig vid första signal ifrån mig. Ty han skall komma, det vet jag; men det kan hända, att, sedan han väl en gång kommit in i detta hus, han icke mera får gå härifrån. Mercurius nickade, till tecken af att han förstod fullkomligt. Mäster Eudes lemnade då laboratoriet och gick in i galleriet till höger, vid hvars ända be: