Göteborgsposten – 17 september 1860, sida 1

ej något ovanligt eller utomordentligt mera i det misstänkta huset, men följande månad började åter den gamla visan. Ofta syntes i stället för dessa ljussken hela regnskurar af gnistor, hvilka strömmade fram ur en ofantlig skorsten, som reste sig på taket till den förfallna byggnaden; ibland återigen syntes långa eldtungor, hvilka slingrade nästan konvulsiviskt upp mot himlen. Derpå stördes tystnaden helt plötsligt af ett förfärligt dån, som om ett helt kompani soldater på samma gång gifvit eld. Ibland återigen hördes från den märkvärdiga byggnaden sällsamma ljud, vilda skri, råa sånger, vilddjurs rytanden eller skrik från små barn. Under nära tjugo års tid hade dessa händelser upprepats hvarje månad, i nära tjugo år hade vaktpatrullen gjort mer än tretio onyttiga visitationer, och qvarteret hade så småningom vant sig vid de sällsamma saker, som tilldrogo sig i hotellet vid gatan Vieilles-Btuves, och stadens polis oroades icke mera deraf. Man tillade dock att denna polisens likgiltighet härledde sig af. en på högre ort gifven befallning, hvilken uppmanade ordningens väktare att lemna invånarne i det misstänkta huset i fred. Se här emellertid hvad man år 1605 hade att berätta om invånarne i huset vid Vieilles-Etuves-Saint-Honor. ,