Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 1

——— FFF OO ORO RR ORKRKOROKOROROR RR RNA EE SE är stark. Mig tillhör framtiden? straffet och vanäran dem ? — Men, fortfor han, La Guiche och dHerbaut vänta helt säkert på mig... Det är på tiden att jag tänker på min toilett. Den unge baronen gjorde med glad sjelfförtröstan några piruetter och började ordna sin baltoilett. Vid samma tid beredde hr dAumont, som satt i sitt palats tröstlös öfver att icke ha lyckats fånga banditen, sig att hålla god minei elakt spel, samt föra sin maka och dotter in i den lysande krets, som om aftonen skulle samlas hos Don Pedro de Toledo. Diana, som under all sin oro omsorgsfullt dolde sin djupa rörelse för de båda flickor som voro sysselsatta med att kläda henne, kände sitt hjerta klappa med den yttersta våldsamhet och tusende olika tankar korsades i hennes arma hjerna vid annalkandet af den timme, som grefve de Bernac aftonen förut bestämt skola afgöra hennes öde, ty han hade ju sagt Diana, att hon måste fly med honom denna samma natt, om hon icke ville se hans hufvud falla på schavotten, och han hade tillagt, att han ej skulle söka undgå döden, om den unga flickan icke samtyckte att resa med honom. Äfven den sköna Catherine, den förföriska baronessan, som vi först träffat hos Jonas, sedan