Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 1

till omkring kl. 5, då vi helt plötsligt hörde högljudda rop af Viva Garibaldi! Viva VItalia! Parlamentären kom nu och antog de föreskrifna vilkoren. Garibaldi gick sjelf ned bland neapolitanarne och blef nästan ihjälkramad af deras omfamningar; soldater och officerare, äfven general Briganti, fraterniserade med oss. Men när de neapolitanska soldaterna fingo veta att de, som så önskade, kunde gå hem, då först brast glädjen ut som bäst. De lemnade sina vapen och begåfvo sig truppvis utaf. Karabiniererna och skarpskyttarne på reträttlinien, som icke visste hvad som skett, skjöto på den första truppen, men blefvo genast befallda att låta bli, och den neapolitanska kolonnen var vid nattens inbrott kringspridd i alla riktningar, lemnande efter sig omkring 2,000 gevär, 4 fältoch 10 fästningskanoner. Men mera än allt detta är den moraliska verkan af denna seger och af de 2,000 soldater som nu återvände till sina hem, prisande Garibaldi. Vi må ej heller glömma den ställning vi ha vunnit vid sundet. Underrättelser har derjemte ingått att både fästet di Fiumara och Scylla gifvit sig åt oss. Vi skola således ej finna något motstånd på vägen till Monteleone, om ens der. Segern igår framställde i ett nytt ljus andan inom armåen. Det var ju så godt som ett affall i massa. Hela landet bakom Calabria Citeriore och Basilicata är i rörelse; de ha proklamerat Garibaldi som diktator och satt sig i förbindelse med högqvarteren. Det är sannerligen hög tid för konung Frans att tänka på att bege sig ombord.