Göteborgsposten – 15 september 1860, sida 1

unge mannen ur de drömmar, hvari han varit försänkt. — Lå oss i minnet återupplefva denna dag! sade han och sprang upp. Den tyckes mig ej ha varit så dålig. Min första handling var att jag vid mitt inträde i Paris genast skaffade mig tvenne mäktiga vänner. Det är visserligen sannt, att jag dödat en adelsman, men det var: tappert och raskt gjordt, och denna seger kan endast göra mig heder ... Jag bar återsett Indiern, ty det var han som, förklädd till munk, öfvervar duellen, derom är jag säker. Således öfvergifver han mig icke. Jag har stått midtemot den, som bär det namn och den rang, han stulit från mig... Jag skall derjemte denna afton ha den lyckan att få se både den värde ståthållaren, som så modigt räddade mitt lif, och hans dotter, som jag, till ersättning för den tjenst han gjort mig, skall rycka ur den fara som hotar henne genom henneg kärlek till en skurk ... Slutligen, La OChesnaye existerar ännu! Ack, att han vore i mina händer och jag genast kunde bevisa min rätt och min identitet! Indiern har rätt; emellan honom och den falske grefven måste finnas ett hemlighetsfullt föreningsband, som jag skall afslöja. Der ligger hemligheten! ...Dagen har varit god och natten lofvar att blifva ännu bättre. I morgon skall indiern säga mig hvad nytt han har att berätta. Gud är med mig, jag känner det, jag