Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

gjort sig gällande, att en tidnings innehåll skall inskränka sig till att så godt den förmår ställa dagens politiska horoskop, referera litet om dagens krönika från Grenna, Hjo och Trosa, innehålla en smula löst prat om dagens ,,on dits — och dermed punkt. Vi veta detta och buga oss för den vördade publiken; men vi känna ock vår publicistska pligt och veta att, lika litet som odlaren får rygga tillbaka för de stinkande ångor, som uppstiga från träsket, lika litet får publicisten låta sig afskräckas från att påpeka en mängd oformligheter, uppdaga en mängd vederstyggligheter, som förefinnas inom samhället, skulle han än dermed stöta en mängd häfdvunna vanor och bruk för hufvudet och såra en mängd ömtåliga intressen. Med denna grundsats framför oss hafva vi ej dragit i betänkande att på ett mera allvarligt sätt draga arbetarens sak under allmänhetens behjertande, och skulle det vara oss kärt, om den ötriga pressen ville upptaga denna fråga med den värma och det intresse, saken onekligen förtjenar. För att undgå de vanliga beskyllningarne att endast hafva kommit med en mängd ,allmänna fraser, ,en hop abstrakta teorier, ihopkomna vid skrifbordet etc. — hafva vi ingått i en mängd, för flertalet af våra läsare visserligen ointressanta, men dock för frågans utredning icke mindre nödvändiga detaljer, hvarigenom vår uppsats blifvit längre, än vi sjelfve skulle önskat. Vi veta dock till vår glädje, att det fin: nes äfven ett annat slags läsare — och dessas antal är ej ringa — som veta att varmt be: hjerta såväl denna som alla de frågor, hvilka i någon mon beröra mensklighetens högsta intressen — för dessa hafva vi företrädesvis skrifvit, gladt öfvertygade att åtminstone ej allt. hvad vi haft att säga skall ohördt och oförstådt förklinga bland dagens sorl, dess oro och äflan.