Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

Enskilda intressen vid Riksdagarne. Det är en sorglig, men tyvärr fullt bekräftad och städse återkommande sanning, att våra riksdagars sammansättning dels ger för mycken vigt åt det särskilda ståndsintresset, dels nödgar kommittenter att, äfven om fäderneslandets bästa dermed icke synnerligast befrämjas, med sitt tal och sin voteringsröst söka befrämja framför allt den orts bästa, från hvilken han är utsänd såsom representant, Att detta ingalunda kan vara med en stats bästa öfverensstämmande är helt naturligt, ithy att alla dessa många olika intressen och anspråk utgöra just det fnöske, som partierna sedan vet att begagna, för att deri litnära den hetsighet i sinnesstämningen, som utgör partiandans bästa temperatur. Det är likaså visst, att de stora, de mera vidtomfattande iderna, de som afse det helas och derigenom äfven delarnes bästa, få mången gång ge vika för det vid närmare betraktande fåkunniga och sjelfviska lokalintresset. Man vill framför allt stå väl i den ort, der man är hemma, der man har vänner, slägtingar och — egendom. Om det allmännas dom behöfver man ej så särdeles bekymra sig, emedan ingen behötver, tack vare den mystiska voteringssedeln, veta hvad jag egentligen drifver för spel. När riksdagen är slut och man kommer hem, kan man gerna såga, huru mån stått på sin orts