Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

Aldah kände icke till hela denna sorgliga historia, jag visste att grefve de Bernac i detta ögonblick befann sig i sitt slott, jag ville göra ett försök. Jag tog fram medlajongen, öppade den och lade den silkeslena locken i Aldahs hand. Sedan jag lemnat henne i lugn tillräckligt länge, började jag experimentet. Aldah tvekade såsom förut och tycktes röna den största svårighet att kunna svara mig. — Den, som denna hårlock tillhör var mycket ung, när man klippte af den på honom, sade hon. — Ja, svarade jag. Och nu? — Nu är han en man. — Ser ni honom? — Fullkomligt, fastän han befinner sig mycket långt härifrån . . . — Han är väl i Frankrike ändå? — Nej! — Är han icke i Frankrike? utropade jag med förvåning och bäfvan. Förvåning, ty jag visste ju att grefven vistades i Picardie; fruktan, ty jag började tvifla på den sofvandes klarsynthet. —Han är icke i Frankrike! upprepade hon med fast stämma. — Hvar är han då? — O, mycket, mycket långt bortal