Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

med dem, hvars tankar ni vill att jag skall kunna läsa. — De skulle således vara här bredvid dig ? — Ja. — Finnes det icke något annat medel att lära känna deras tankar än det, att du får se dem ? — Jo... det finnes... — Gif mig något, som har tillhört dem . som de ha burit ... eller ännu bättre. . — Hvad? — En hårlock. — En hårlock ? .. . inföll jag med djup förvåning. — Ja. — En hårlock ? upprepade jag, utan att vilja tro på den sofvandes försäkran. Hvad, en menniskas hårlock skulle vara dig nog, föratt kunna uppenbara mig denna menniskas ställning, hvad hon varit, hvad hon är och hvad hon gör ? — Ja, om ni befaller mig det. Jag tviflade ännu: jag behöfde bevis, för att kunna bli öfvertygad om att vetenskapen kunde gå så långt. En tanke flög genom min själ: jag påminte mig den hårlock, som jag tagit från grefvinnan de Bernacs harm,