Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

verkligen fanns till och kom från den maskerade karlen och gubben. Alltmer och mer förvånad, uppmanade jag Aldah, att uppenbara mig, hvarföre mäster Eudes för mig dolt sin nära slägtskap med min nye arbetskamrat, hvem denne var, och hvem mäster Eudes var sjelf? Aldah kunde icke svara mig. Jag bestormade henne är lifligare med mina frågor, jag bröt såväl hennes som min egen kraft, utan att dock kunna förmå henne att tala. Utmattad bad slutligen det arma barnet med flämtande andedrägt och sönderslitande skri om nåd. Hänförd af feberaktig otålighet och af begär efter att få veta sanningen, hade jag ej medlidande med henne. — Jag vill, att du svarar mig! sade jag och öfverhöljde rikligen med fludium detta svaga hufvud, som böjde sig under min kraftiga vilja. — Jag kan icke, sade Aldah och vred sig som en mask. — Hvarföre? — Jag ser icke, jag kan icke sel — Och hvad behöfver du, för att kuuna se? fortfor jag med fördubblad häftighet. — Jag måste komma i direkt förbindelse