Göteborgsposten – 12 september 1860, sida 1

ren alltid utaf en sådan molest, och kan be tala egendomen derefter. Och dessutom, ännt en gång — alla intressen kunna ej förenas vic genomförandet af en reform, något måst gifva vika, men, sedt från mensklighetens och rättvisans synpunkt, någon ersättning, någoi förbättring måste beredas arbetaren för han i öfrigt nog tunga och glädjefattiga lif. Saken kan dock ses från ännu en syn punkt, från en synpunkt, som vi så gerna vilj: betrakta ämnen af denna beskaffenhet, innar man vill ingå på de reformers nytta och nöd vändighet, som liksom denna äro förknippade med någon uppoffring — vi mena ur ekono miens. Har man dock hunnit öfvertygas on en reforms gagnelighet äfven i detta hänse ende — är det en affär att göra, som de heter, då gripa vi verket an med en förun dransvärd ifver och utveckla ofta en förvå nande kraft vid besegrandet af de hinder oc svårigheter, som kunna ställa sig i vår väg Härvid fordras dock, att vinsten skall vart sådan, att man, så att säga, kan taga pi den. Vi vilja ock gerna se en direkt inkomst om saken skall vara fullt i smaken. Hur ofta vi låta oss missledas af dessa åsigter bekräftas ständigt af allmänna erfarenheten Vi kunna, såsom nation betraktade, ega mån ga stora egenskaper, men nationalekonomei äro vi dock icke. Det finnes någonting inon denna vetenskap som kallas: hvad man se och hvad man icke ser, men derom hafva v ganska ringa begrepp. Vi tyckas ej förstå, att emellan en gor och dålig ekonom är hela skillnaden den, att såsom Bastiat säger, den ene håller sig til den synliga verkan, medan den andre fäste: afseende på såväl den verkan som man ser som på den man bör förutse. Använd på denna fråga, lyder satsen si här: Vi handla som dåliga ekonomer, om vi för några hundra eller tusen rdr ögonblicklig vinst, suga ut vår jord eller preja våra un derhafvande, men på så sätt gå miste on framtida skördar och måste gifva ut tusentals rdr till deras understöd, som på så sätt blif vit ruinerade. Detta kallas med andra ord att taga med ena handen och gifva bort mec den andra eller att göra rika föräldrar och fattiga barn. På så sätt handla vi dock, ty år efter å ökas de hjelpbehöfvandes antal. Vi känn: församlingar, der fattigunderstödet t. ex. upp går från 30 till 46 rdr pr hemman. Lyckli gare fall kunna finnas, men måhända äfver sämre, och hvilka ofantliga summor på så sät redan uppslukas öfver hela landet är lätt at inse. Hvarthän detta i längden kan föra derpå lemnar England ett varnande exempel Dess fattigtaxor uppgingo år 1849 till 5,792,633 st. Fördelade på befolkningen uppgick den på person till 6 s, 5, d., utan att här under är inbegripet de summor, som åtgåt till bekostande af fattigadministrationen elle! de ofantliga belopp, som utdelats af enskildte eller filantropiska sällskaper. I Sverige funnos, enligt Tabellkommissio nens berättelse, år 1845 98,158 fattighjon, så ledes 1 på 33 af hela folkmängden. Dock får man ej förglömma, att antalet af backstugu: och inhyseshbjon detta år uppgingo till 308,704 personer.