Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 1

Goclenius återvände till Tyskland, Fludd till England, och vi båda, mäster Eudes och jag, förblefvo nu ensamma studiekamrater, ännu mera oskiljaktiga från hvarandra genom våra båda vänners frånvaro. Ändamålet med våra arbeten var denna magnetismens vetenskap, som Paracelsus endast antydt och hvilken vi ville utveckla, så långt våra krafter räckte. Efter oräkneliga experimenter, hvilkas missberäkningar och fröjder jag ej vill nämna, trodde jag mig ega och egde verkligen vetenskapens formel, nyckeln till denna artificiela somnambulism, genom hvilken hvarken det förflutna eller det närvarande för mig mera hade någon hemlighet. Ni förstår ej, unge man, fullföljde indiern och blef alltmera exalterad, ni kan ej förstå mig, och ni skall likväl lära känna verkningarne af denna för er obekanta, beundransvärda upptäckt. Egare af denna mäktiga hemlighet, blef jag svartsjuk derom, såsom en älskare om sin käresta. Jag var ensam när jag kom i besittning af denna skatt. Jag beslöt att behålla den för mig sjelf, och mäster Eudes, min kamrat, fick aldrig del af min upptäckt. Gud hade, i det han sålunda med framgång