Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 1

Indiern återtog sin plats och inbjöd Marc med en åtbörd att sätta tig. Den unge mannen, hvars hjerta klappade högt af fruktan och hopp, lydde machinmessigt, som om han ej haft medvetande om sig sjelf. Indiern lemnade honom tillräcklig tid att återhemta sig från det moraliska slag han erhållit, hvarefter han återtog: — Jag sade er, att jag var en vetenskapens lärjunge, en af dessa män, som vår tids bedröfliga okunnighet låter folk betrakta såsom stående i förbindelse med onda andar och, genom paktum med djefvulen, i ego af en onaturlig makt. Nära förbunden med Europas alla stora vetenskapsmän, arbetade jag dock företrädesvis med tvenne utaf dem, Goclenius oah Fludd; med oss tre förenade sig snart en fjerde, en gammal gubbe, som jag af en slump kommit att träffa. Denne gubbe, som var mäkta lärd, kallade sig då, och gör det ännu, mäster Eudes. Han behagade mig ej i början, emedan hans ålder var obestämd, hans smak så egendomlig och hans vanor sällsamma och hemlighetsfulla: men jag vande mig så småningom vid honom och kärleken till vetenskapen nedtystade snart hjertats känslor.