Göteborgsposten – 11 september 1860, sida 1

beslöt, medelst användandande af våld och hotelser, söka vinna hvad som hittills ej lyc. kats honom genom gyllne löften och fagra ord. En afton derföre, då den unga flickan var på väg till sitt hem från herrgården, gen sköt han henne, och lät henne nu på det otvetydigaste förstå sina önskningar. På ett sått, som förbryllade honom er smula, visste den unga flickan att tillbaka: visa honom; men då hans enträgenhet till slut öfvergick i de gröfsta handgripligheter visste hon att, ehuru med möda, befria sig ifrån honom, och sprang, lätt som en hind öfver fälten till sitt ej lågt aflägsna hem. Förskrämd af hvad passerat, berättade hon vid sin hemkomst hvad som händt. För åldrarne beslöto från denna stund att e låta henne vidare gå till herrgården, mer kände sin husbonde för väl att våga klaga öfver hvad som passerat. Så förgick någon tid, men då den unge mannen märkte att flickan ej vidare kom till herrgården, ströfvade han omkring hennes hem for att få tillfälle att träffa henne, ifall hon någon gång skulle lemna detta. Någon gång var detta nära att lyckas honom, men, skarpsynt som ett lodjur, märkte hon alltid på något afstånd sin fiende och visste städse, genom sin snabbhet och kännedom af terrängen, att gäcka alla hans försök i denna väg. Ifrågavarande torparfolk hade äfven en son, som tjenade såsom dräng hos en bonde i angränsande församling. För honom hade fadren vid ett tillfälligt besök, som denne gjorde i hemmet, omtalat unga hr enträgenhet och den ledsnad, som de alla kånde härofver, synnerligast Anna, som numera aldrig var så glad som förr. Härom blef wvid detta tillfälle ej något vidare tal, men då sonen vid påföljande pingsteller midsommarshögtid — hvilketdera minnas vi ej — åter besökte hemmet och han, såväl af föräldrarne som Anna hörde -.att hon ej ännu var befriad från dessa förföljelser, märkte fadren att berättelsen härom tycktes uppröra honom mer än första gången. På eftermiddagen skulle det blifva ett stort dansnöje i en angränsande by och Anna samt hennes bror ämnade sig äfven dit. En stund förrän de skulle begifva sig på väg, försvann den senare och var sedermera ej synlig på hela eftermiddagen. Emot aftonen återkom han, blek och förstörd, och berättade, på tillfrågan hvar han varit, att han, då han väl kunde veta, att unga X skulle utlägga sina krokar, alldenstund denne väl visste att Anna ej försummade något nöje som erbjöd sig i denna väg, begifvit sig till ett ställe der unga nödvändigt skulle passera. Håruti bedrog han sig ej, ty snart kom hr X4 med, såsom vanligt, bössan på axeln. Han hade då gått honom till mötes och i häftiga ordalag förebrått hans förhållande till systern. En ordvexling hade nu uppstått, som snart ofvergått i handgripligheter, deri likväl unga hade varit den anfallande parten. Som han varit sin motståndare un