Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 1

syntes det honom nu vara nära nog omöjligt, att kunna klättra upp samma väg, isynnerhet som den venstra armen var upptagen med att hålla gossen. Han ropade på hjelp, i hopp om att få sådan från denna del af slottet, der han dessutom såg ett fönster. Men tyvärr hade man en timme förut på min befallning burit liken af grefven och grefvinnan till en annan flygel, som ej blifvit så förhärjad af banditerna. Ingen enda tjenare fanns på denna sida och det rum, der nattens illgerning begåtts, var alldeles öde, emedan ingen vågade sig dit af vidskeplig fruktan; dessutom fanns ingången till slottet långt borta på motsatta sidan. Öfvertygad att ingen skulle komma till hans hjelp, tvekade den djerfve resande ej längre, utan började sin klättring, alltjemt med barnet tryckt fast intill sitt bröst. Han kunde ej förklara sig möjligheten af att ha lyckats. Gud var med honom! det är gåtans rätta lösning. Barnets hufvud var illa sönderslaget, och den lille gaf ej något tecken till lif. Resenären kastade sig på hästen och ilade till en koja, som han blifvit varse på något afstånd. En gammal qvinna satt på tröskeln till