Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 1

bereda allmänna opinionen för alla, inom des gebiet fallande ämnen, och att icke, som m är fallet, endast halla sig till en mängd yr kesfrågor al en mera speciell och konkret na tur, har man sökt att komma ifrån saken si lätt som möjligt. Man har dock, så att säga för skams skull, ej helt och hållet kunna förbigaå densamma; men afhandlingarne häron hafva alltid burit en mera otliciel prägel, an dats en viss kyla och nykterhet, som wuillräck ligt visat den sig för saken mer intresserande att föga eller intet ännu vore att hoppas fö en sakernas lyckligare ställning samt att be hofvet af någon organisation 1 detta fall e ännu hunnit att intränga i det allmänna med vetandet. Blotta uppställningen af dessa trågor vi sar från hvad synpunkt man hittills sett ocI annu ser saken. Vid sjette allmänna landt bruksmötet t. ex., lät den så här: JIluru bö arbetsstyrkan .vid ett större landtbruk organiseras för att åt jordegarne bereda högsta möjliga in komst, utan att arbetarnes ekonomiska förkofra och sedliga förbättring dervid åsidosättas, uta fastmer understödjas och befrämjas? Jordegarens fördel och vinst alltid i för sta rummet, naturligtvis! Ej en enda tum: jemkning trån denna sida, men dock arbeta rens ekonomiska förkotran och sedliga för bättring —?! Liksom detta på en gång vorc möjligt! Dessa intressen kunna visserligen er gång förenas, men icke ännu. Vid öfver gängsperioden måste kapitalisten (jordegaren maka ät sig, göra större eller mindre uppoff ringar, allt etter reftormernas omfång och ut sträckning, hvilket han dock skulle hafva tio. faldt igen, äfven i ekonomiskt hänseende, se: dan organisationen väl kommit till stånd. På hvad sätt man vill att saken skal tagas, lemnar diskussionen öfver detta ämne vid ofvannämnde möte, det eklatantaste bevis En talare uppträdde nemligen med några inledande anmärkningar öfver det sätt, hvarpå denna fråga behandlats vid ett föregående landtbruksmöte, och var elak nog att påpeka, det man vid detta (mötet i Örebro) hade ställt den närmast frågan om hästatveln (!) Under erkännande af denna senares vigt kunde han dock ej underlåta att nämna, det han ansåg detta arrangement såsom en smula malplace. radt. Han antydde derefter med några ord den framställda frågans stora vigt samt dess nära samband med folkundervisningsfrågan och rågan om proletariatet, och påstod, att den blott så uppfattad kunde tillfredsställande besvaras, alldenstund den låg till grund för alla le europeiska samhällsrörelserna. Här afbröts talaren af ordföranden, som ville fästa uppmärksamheten derpå, att den ramställda frågan nödvändigt måste tagas helt och hållet konkret, på sätt som ordalagen derati föranledde. Talaren genmälde att detta äfven var ans mening, men att han ej kunnat undgå utt antyda ämnets långt större omfång och betydelse, såvida den någorlunda mnöjaktigt skulle kunna besvaras. Han genomgick der;fter i korthet ämnet, under antydningar af såväl orsakerna hvarföre arbetarens ställning ;j vore sådan, den mången gång både borde ch kunde vara, som några af de medel, vilka, enligt hans tanke, voro användbara för omorganisationen till ett bättre. Det hela