Göteborgsposten – 8 september 1860, sida 1

denna eländiga boning, som beboddes af henne ensam. Den resande anförtrodde henne barnet och omtalade det underbara sätt, hvarpå han lyckats rädda detsamma, samt kastade till henne sin fulla börs och begaf sig åter i väg. — Och denne man som så ädelmodigt blottställt sitt lif, för att rädda den lilla arma varelsen, var ståthållaren i Rouen? frågade Marc. — Han var det då ännu icke, men han blef det några månader derefter. — Han kallade sig? ... — Jaques dAumont! — Giraud! Jacques dAumont! mumlade den unge mannen, som om han velat djupt i sitt minne fästa dessa båda namn. — När jag fick del af dessa omständigheter, återtog indiern, vände jag genast tillbaka till Picardie, utan att kunna begripa, hvarföre denna qvinna, åt hvilken barnet blifvit anförtrodt, icke genast skyndat till slottet dermed; men när jag kom till ort och ställe, fick jag reda på att denna qvinna i sin tur försvunnit några timmar efter det den resande talat vid henne, utan att man sedan der hört talas om henne mera. Var hon La Chesnayes medbrottsling? hade äfven hon blifvit ett offer för honom? Jag vet det ännu icke.