Göteborgsposten – 6 september 1860, sida 1

med liknande framställningar från konungen. Den förre uträttade troligen blott föga, icke så den senare, Som jag ofta berättat, hyser Garibaldi ett slags chevaleresk tillgifvenhet för konungen, såsom en symbol af italienska enheten. Den enda framställning som gjordes, var att Piemont kunde råka i obehagligheter, om en expedition mot Kyrkostaten direkte bröte upp från piemontesisk botten. Rådet var derföre att man skulle transportera dessa 6,000 man, liksom de öfriga, till Sicilen och sedan derifrån sända dem hvart man ville. Dessa framställningar hade, som jag sagt, sin verkan, men som man enligt den förra öfverenskommelsen skulle bryta upp från Sardinien, dit trupperna nu redan anländt, beslöt Garibaldi att sjelf resa dit för att se hvad som var att göra. Valet af samlingsplats och alla öfriga anordningar hade blifvit öfverlemnade åt komitten, såsom närmast bekant med de öfriga förhållandena i Piemont. Valet af Golfo dOrangio var dock icke lyckligt, ty ehuru denna punkt visserligen var temligen säker, enär den låg ur vägen, hade man å andra sidan der mycket svårt för att anskaffa föda och dricksvatten. Dessutom var truppens organisation, som genomförts af komiteen, sådan, att den ej kunde gifva några förhoppningar om framgång. Detta såg Garibaldi genast vid dess första uppställning, och hans beslut blef derföre att helt och hållet uppgifva pla-. nen mot Romagnan och använda dessa 6,000 man till att fullborda verket i södern. Omedelbart derpå vidtogos anordningar för deras transport till Sicilien. Ett tusen man sändes, ombord på Torino, rundt omkring Sicilien till Taormina, dit likaledes Franklin destinerades. Den plan man hade i sigte, gick ut på ingenting mindre än att föra brigaden Bixio af divisionen Tärr direkte öfver till södra kusten af Kalabrien. Detta var en af de snabba och djerfva rörelser, som Garibaldi älskar. Alla blickar riktades mot vestra kusten och sundet; detta var således just rätta tidpunkten för att göra ett angrepp på södra eller östra kusten. De två ångarne anlände natten mellan den. 17 och 18 till Giardini, och såväl hästar som materiel voro redan före morgonen inskeppade. Garibaldi afreste sjelf kl. 1 i går eftermiddag och anlände kl. 4 till Giardini, der order blifvit gifna att inskeppa hela brigaden, inalles 9,000 man. Torino tog omkring 2,000 och de öfriga fördes ombord på Franklin och tvenne engelska segelskepp, hvilka sedan bogserades af ångarne. I sista ögonblicket beslöt Garibaldi att sjelf gå i spetsen för expeditionen, i hvilken hans äldste son äfven deltager. Klockan 7 på qvällen satte sig expeditionen i rörelse. Någon viss punkt för landstigningen har icke blifvit bestämd; men som neapolitanarnes uppmärksamhet är riktad åt en annan punkt, hoppas man att landningen skall ske utan hinder. Man styrde kursen rakt mot närmaste land, hvilket är omkring 3 mil aflägset. I fall landstigningen lyckas, är meningen att i dag göra ett anfall på Reggio. Det är nu vid middagstiden, och ännu hafva. inga dåliga nyheter anländt, så att vi hysa godt hopp och lita på Garibaldis stjerna. ExpeditioRSKR