Göteborgsposten – 6 september 1860, sida 1

Inkommen under hvalfvet, kastade min häst sig åt sidan och ville ej gå framåt. Jag steg förundrad af och såg efter om något kunde vara i vägen. Ett lik låg utsträckt tvärs öfver gången, detta lik var efter en gammal tjenare, som haft till befattning att vakta porten. Han hade ett bredt och djupt sår i bröstet. Jag greps af förskräckelse, lemnade min häst och skyndade in på borggården. Den var tom. Jag gick in i rummen ; der rådde en hemsk oreda: möblerna voro sönderbrutna och kringkastade, alla skåp öppnade. Ett röfvareband måste ha farit fram derstädes. Min fasa ökades; jag ropade af alla krafter på grefven. Mina rop besvarades af tunga suckar, eller snarare stönanden, hvilka tycktes komma från grefvens eget rum. Jag skyndade till dörren, stötte upp den och hade nu för mina ögon en den sorgligaste och hemskaste scen, man gerna kan föreställa sig. Det var min dröm i hela sin förfärliga verklighet. På sängen låg grefvens halfnakna och liflösa kropp.