Göteborgsposten – 4 september 1860, sida 1

mm ifrån det ställe, der bödeln och fången befun no sig. Då banditen kände, huru döden grep allt mera omkring sig i hans inre, och han utan tvif vel fruktade för att dö ensam, öppnade han fän gelsedörren och bad Blanche vedergälla ho nom ondt med godt och närvara vid hans sist stund. Den ädla flickan insåg, att Gud utsett henn till att rädda denna onda själ från det evig: straffets hem. Långt ifrån att då fly — hvilket hon lik. väl lätt kunnat gjöra — började hon omsorgs. fullt vårda den, som så plågat henne och nu anropade henne om hjelp. Döden var i antågande: intet kunde rädda den eländige; men rörd at fångens ädelmodiga beteende, besvor han henne att genast söka återvinna friheten, tilläggande att La Chesnaye skulle vid sin återkomst döda henne, för att hämnas det förakt hon visat honom och sålunda tillintetgöra alla lefvande bevis på det brott han begått. Blanche kunde fly, men ville likväl icke lemna den döende. Slutligen lade döden sista handen vid sitt verk och den unga flickan befann sig ensam i närvaro af ett lik. Blanche visste ej, hvar hon befann sig.