Göteborgsposten – 4 september 1860, sida 1

0000 a — rvxvmeeseeeem—— L-ÄL ,,j rats näbb, och dervid tappar sitt eget. Unde lidet att gamarne strida om köttet blir det s I betäckt med sand och grus, att man känne sig frestad taga det från dem och tvätta de Man kan lära åtskilligt i Zoological Garder I Den melankoliske Jakob drog alltid en mora Mlisk slutsats af de naturföreteelser han iakt Itog. Salomo bjuder den late att gå och be I trakta myrans flit, och på ett annat ställe he Iter det att vi skola vara listiga som orma Toch enfaldiga som dufvor. Hvem kan se hur dessa gamar slita i hvarandras köttstycke Joch tappa sina egna under det att de sök. Ikomma åt andras — hvem kan se detta ocI icke erinras om hvad han observerat hos viss: Jmenniskogamar, som slita och rycka i ett li Itet testamente hvilket tillfallit en deras bro der, som förslösa allt hvad de ega på försö ken att beröfva honom det, som förderfva oci förstöra den kära besittningen hellre än at unna en anförvandt den? Men om myran kan lära oss något, son hindrar örnen att locka oss till ett lif af gagn lös sträfvan — om gamens beteende utgör er ständig och helsosam varning mot en låg och smutsig girighet, så är den byggnad, hvar man inrymt aporna rik på varnande exempel mot mindre fel och svagheter, hvarpå verlden är så rik. Den är fjeskets hufvudqvarter När man står och betraktar en af dem, som bebo detta unionens tempel — och när man ser en, ser man alla, ty de äro alla lika — så erinras man hvarje ögonblick om de fjeskigaste och vigtigaste bland ens vänner och bekanta. Märk blott huru brådtom apan har, huru den skyndar hit och dit, alltid, som det tyckes, i vigtiga ärenden, ehuru detta sällan är förhållandet. Se huru den skrynklar pannan och höjer ögonbrynen och tittar omkring sig bland sina nötskal och sina kläder som sökte den något. Den sträcker tiggande handen åt er, men derunder ser den sig om, som väntade den att någon komme, som vore mera förtjent af dess uppmärksamhet. Detta erinrar om dem bland edra bekanta, hvilka tala med er till dess någon rikare och inflytelserikare man kommer in i rummet för att derefter icke mera lemna er någon uppmärksamhet och svara på måfå. Men det är icke nog dermed, utan dessa djurs hastigt uppflammande vrede, deras förbittring öfver ingenting, deras falska och bedrägliga väsende, deras oädla, låga och panständiga åtbörder och vanor utgöra en spesel för oss alla och visa oss hvad vi böra andvika. Ja,det ser nästan ut som om detta varit ändamålet med apans skapelse, och unler det att likheten emellan den och den nenskliga fysionomiens lägre typer är förfärig och i högsta grad förödmjukande, är det Nn tröst att veta det denna likhet förminskas den mån som menniskan är menniska. Huru långvarig och förtrolig skall beantskapen med giraffen icke vara, om man ) skall erfara en känsla af förvåning vid dess nblick? Ligger någon hittills oupptäckt meanisk Jlärosats dold i dess struktur? Vi ha ittat på ett sätt att använda elefanten; kunna! RR RARE KENT