Göteborgsposten – 4 september 1860, sida 1

mm MM del, hade gifvit henne tillfälle att kunna försvara sig mot våld. Fruktande att man skulle utlägga någon snars för henne, vägrade hon emottaga någon föda utan föredrog heldre hungrens qval, döden i dess hiskligaste skepnad, framför skammen att slutligen duka under. Men hennes krafter började uttömmas, tanken förlorade sin spänstighet, hon insåg, att hon snart icke skulle kunna kämpa längre, då ett försynens underverk lyckligtvis kom till hennes hjelp. Rasande öfver att icke kunna besegra detta envisa motstånd, förändrade La Chesnaye snart känslor och sätt. På den kärlek, han rönte för Blanche, följde ett bittert hat. Han lät kasta det arma barnet i ett slags mörkt och osundt fängelse, samt lemnade henne i händerna på den vildaste och grymmaste af hela sitt folk. Blanche försmäktade två hela månader i detta hål, ifrigt anropande döden om att komma till hennes hjelp. En dag slutligen blef hennes bödel sjuk, säkert träffad af Guds bhämnande hand. Hans lidanden voro svåra. La Chesnaye var frånvarande med sitt folk. Han hade begifvit sig ut på en expedition långt