Göteborgsposten – 3 september 1860, sida 1

tillfälle som erbjudes arbetare. att ohejdadt öfverlasta sig under hvitouagen, blir denna icke tör honom en sådan utan tvertom. — lstället tör av med uthvilad kropp och själ på Måndagen börja veckans arbete är han då olustig vch upptrouad, så att arbetet kännes tungt och följaktlgen går utan dritt, till skada för såväl honom sjelt som arbetsgivaren; ja! ganska ofta maste han i toljd at hvilodagens orgier taga sig 5. k, fri Måndag. — Stäng krogarne ötver hela laudet på Söndagarne och de goda verkuingarne i bade moraliskt och ekonomiskt hänseende skola icke dröja att i stor skala visa sig. Om nu en kommun, isynnerhet med det mindre goda namn och rykte i sedligt hänseende som Carl Johans församling, först at alla beslutar sig for en slik åtgärd, kan uen derigenom ingalunda anses hafva gått obetänkt tillväga, savidt man icke håller sig vill endast en supponerad direkt pekuniär turlust, den har fastmer gitvit ett hedrande toredome, hvilket man i ordningens och den allmänna moralens intresse bor hoppas skall vinna efterföljd tlerestades inom landet och icke sist i Göteborg. Atminstone borde Carl Johans församling kunna med skål tordra att staden, i likhet med hvad som redan skew pa de delar ar stadens område som angransa Urgryte socken, icke skall tillåta någon utskänkning af spirituosa uti den törsamlingen angränsande förstaden Masthugget. För att nu öfvergå till den rent tivanciela sidan af frågan eller den minskning i försäljningsatgilterne som förmodats vara en töljd af inskrunkmugen i försäljningstiden, kan insändaren, som i detta hänseende är i tillfälle att yttra sig med tull sakkännedom, stödd på officiela handlingar, bestämdt förklara awt den betydliga minskningen i afgittern.s belopp, enligt auktionen d. 14 d:s, mot sistl. år uppgående till 12,470 rdr 75 öre, till stor del är betingad af andra förhållanden. Det är nemligen allmänneligen kändt och erkändt att afgifterna sisu. är bletvo öfver hötvan uppdrifne och att i följd deraf åtskilliga inropare endast med yttersta svårighet och några alls icke, aunorlunda än genom borgesmännens mehankomst, kuunat desamma sig afbörda, med ett orå sagdt, att de derpå blifvit ruinerade. Det var derföre, langt innan frugan angående försäljvingens inställande under Sönoch helgedagar blifvit väckt, en allmän opinion att ett betydligt lägre inropsbelopp innevarande år vore att motse, ehuru de personer hvilka itrat och itra emot sagde inskränkning nu hvältva al skuld på beslutet derom. Det är naturligtvis omöjligt avi hurutinnan kunna uppställa någon iullt exakt sifira, men om man tager i betraktande att de betalde kannetalen för 15 bränvinsminuteringsoch 20 utskänkningsrättigheter inom Carl Johans församling utgjort: På för försaljningsåret 1855—1856 3 , 1856-1857 36 1857—1858 n n 338 . Tillsammans 308,532 eller i medeltal pr år 61,7063 kannor, visar det sig, att det för försäljningsåret 1860-—1861 betalte kannetal 62,316, ötverstiger detta medeltal med 6193 k:r motsvarande å 40 öre pr kanna en afgitt af 247 rdr 84 öre. De högt uppjagade inropsbeloppen, isynnerhet för innevarande tförsäljningsår, berodde at helt och hållet tilfälliga förhållanden och kunna, helst då, såsom Jag ofvan antydt, åtskillige inropare saknat förmåga att dem liqvidera, icke antagas såsom normalbelopp. Det enda härvid rätta är art på sätt här egt rum, taga medelbeloppet af 5 års kannetal till ett sådant och resultatet gestaltar sis då, såsom ofvan är visadt, helt annorlunda. — Antager man att spekulanterne på utskänkningsrättigheterna icke ansett sig kunna betala lika hög afgift som förut, i följd uf den uteblityande söndagsförsäljningen, måste man i konseqvens dermed antaga minskningen i försäljningsqvantiteten till hvad inropskannetalet understiger föregående årets, och då är klart att de penningar som skolat liqvidera dessa af krögarne för söndagsförsäljningen påräknade kannor genom den beslutade insk änkningen qvarhållas i konsumenternas, det vill här säga, hufvudsakligen arbetarnes fickor och derifrån komma först direkte deras familjer och sedermera indirekt, åtminstone till någon del, församlingen genom minskade fattigvårdsomkostnader, tillgodo. Efter ett pris af 2 rdr 50 öre pr kanna, hvilket vid utminutering supvis säkerligen icke är för högt beräknadt, skulle alltid bränvinskomsumenterne för de 31,091 kannor hyarmed inropskannetalet för inney. försäljningsår öfverstiger det för nätta summan af kommande året, spara den lilla 77,727 rdr 50 öre, i