Göteborgsposten – 3 september 1860, sida 1

Mina efterforskningar voro förgäfves. All hvad jag kunde få veta, var namnet på der skändlige. Denne man hette La Chesnaye! Jag hade dolt i mitt hjerta hemligheten a min olyckliga kärlek och icke gjort någon, ej ens grefven, till min förtrogne. Förtviflad reste jag till Holland. Några år derefter erhöll jag bref från grefven, hvari han underrättade mig om sitt äktenskap och bad mig ifrigt komma, för att sc hans förtjusande hustru, hvars skönhet och själsegenskaper han mycket prisade. Brefvet underrättade mig dessutom att hans maka under sitt hjerta bar en pant för deras lycka och kärlek. Detta hade inträffat under min frånvaro. En morgon tog grefven sin favoritpromenad på stranden till en flod. Hastigt såg han på motsatta stranden en förtviflad qvinna med utspridt hår och oordnade kläder komma rusande ned mot floden. Kommen fram till ett brant ställe, der vattret forsade våldsamt, stannade hon, knäppte ihop ränderna och kastade sig derefter i strömmen, vars vågor slogo ihop öfver henne. Att hoppa ned från hästen, kasta af sig sira kläder och störta i vattnet, allt detta var för srefven ett ögonblicks verk.