Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 2

Brisen hade upphört. Man hörde elden spraka i det torra vedbränslet och kastande ett rödt sken utåt fältet, derifrån man hörde schakalens klagande tjut, loens skri, pantherns och hyenans rytanden. Ibland hördes nästan ctt dån, likt det från en aflägset rullande åska. Genast tystnade schakaler, lodjuret, panthrar och hyenor; en djup tystnad rådde då i naturen, som tycktes helt och hållen slagen med förvåning. Det var lejonet, som röt i ödemarken. Efter några minuters dröjsmål börjades åter den helvetiska konserten. De båda männen tycktes vara försänkta i djupa tankar. XL De båda ryttarne. — Ni känner Frankrike, har ni sagt mig? frågade Marc och bröt tystnaden, som rådde melIlan honom och hans följeslagare. — Ja, svarade denne och sänkte sina blicIkar i den unge mannens. — Är det ett vackert land? -— Herrligt! — Vackrare än detta? — Dess skönhet är en helt annan; östern och vestern kunna ej jemföras med hvarandra.