Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 1

den sina innevånare så mycket att skaffa me rheumatism, dysentri, kolera, lefverlidanden n m. att blott de som serdeles längta efter e graf i Indien kunna finna sin räkning vid a bebo dem. Man hyr således ett dyrare hu: Det är omgifvet af en trädgård och vegeta tionen är så kraftig att man måste hålla si en malli (trädgårdsmästare). Egaren må haj va aldrig så stor lust att sjelf odla sin träd gård och åt sig uppdraga sköna blommor oc herrliga frukter — hettan gör sådant rak omöjligt. Mallins lön går till 6 å 8 rupier månaden. — Den dernäst nödvändiga varel sen är den som håller rummen i ordning (mater), en man, hvilken tyckes vara trohete och hängifvenheten personifierad, men sor ändock skapar sig en mycket beqväm till varo. Han har lika stor lön med trädgårds mästaren. — Chastien, hvilken man finner son vattenbärare här under himmelstecknet me samma namn, behandlas för det mesta vänli gare och frikostigare än de öfriga. Han ha med dricksoch badvattnet att göra och af tvättar, då sådant är nödigt, äfven sin herre vagnar. Sex rupier i månaden är det minst: han brukar få. Efter denne följa i ordnin gen taffeltjenarne. Den ene af dessa kalla klausamar, bestrider torguppköpen och är van ligen en stor bedragare, han liksom den an dre, khitmutgaren, hvilken serverar maten oci med den förre delar vinsten af dennes bedrä gerier. Hvardera har från 7 till 10 rupier månaden, och likaledes kocken. Den senart måste hafva en medhjelpare hvilken tvätta: tallrikarne och putsar knifvarne. Denne kal las muschscehi och betalas med 5 rupier i må naden. Vidare hatva vi den person som put sar lamporna och sätter de stora solfjedrarns i rörelse, men i öfrigt ej har det ringaste att göra, för hvilket allt han erhåller 7 rupiei i månaden, En mycket vigtig person är kammartje naren, hvilken tillika är sin herres skattmä stare och hufvuduppsyningsman öfver allt hvac denne eger. Han aftorkar honom, då har stiger ur badet, och pådrager bans strumpor såväl som alla öfriga klädespersedlar. Han förva. rar hans hatt och handskar. Han ser efter at intet går förloradt af de penningar som hans herre möjligen qvarlemnat i sina fickor, då han afkläder sig. Han studerar alla hans rörelser, ser efter att hans garderob är i ordning och håller uppsigt öfver dhobkien och pinwallaken, de båda tvättarne, af hvilka den ene besörjer den vanliga, den andre den finare tvätten. Hvardera betalas med från 7 till 12 rupier i månaden. Många, och isynnerhet de som hafva familj, hålla dessutom on derxi, d. v. s. en fruntimmersklädsömmerska, hvilken har 8 rupier i månaden och syr märkvärdigt väl. Nu till stallet! Hvarje europe, som har någon ställning eller håller på sin värdighet, består sig med vagn, i hvilken man reser billigare än med palankinbärare, sedan den Dn gång blifvit inköpt. En häst är för hetans skull för litet; man måste derföre hålla ig tvenne, och till hvardera hör en syce stalldräng) med 5 rupier i månaden. Kusken ar 7 rupier. Hvar en af dessa talrika och i Indien umbärliga tjenare samt till och med kamnartjenaren är en erkespetsbof. Den senaro