Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 1

— — TS ni, unge man, jag upprepar det ännu en gång ni måste vara fransman. — Det är möjligt, och jag tror detsamm som ni. — Hvad! är ni då ej säker derpå? — Visst inte. — Ni känner ej det land, der ni är född — Nej! allt hvad jag vet är, att jag ick är född på österländsk mark. Men då jag ick känner till mer än två språk, franska och arabi ska, och då jag icke är arab, vill Jag, likason ni, tro att mitt fosterland är Frankrike, men jag kan icke påstå det bestämdt. — Men hvem har då lärt er franska? — Jag vet icke. — Huru? — Medan jag ännu var barn, talade jar endast detta språk; sedan har jag lärt mig ara biska. — Men ... edra föräldrar ? — Mina föräldrar? upprepade Marc. Jag har aldrig tilltalat någon här i verlden med dett: namn. —— Hvad! Ni har då inga barndomsminnenf — Nej... det längsta jag kan minnas till baka ... och äfven det är mycket obestämdt . .. är ...jag var då mycket sjuk och knappast sju eller åtta år ...att jag var sjuk... min kropp var sönderbruten . . . hela hufvudet var inhöljdt i