Göteborgsposten – 1 september 1860, sida 1

Article Image
öfvergjutas föremålen af en sådan glans, at det öga som betraktar dem, ordentligt lide deraf. Ryggarne och vingarne på dej tusen tals kråkor som sväfva öfver vägen, gläns som nya mynt; de gröna bladen hänga orör liga och skimra likt småvågorna i hafvet Äfven de infödde, härstammande från för fäder som aldrig skådat annat land än detta bära stora turbaner kring hufvudet, hvilk: neddragas djupt i nacken, på det att solen e må träffa dem med sina dödliga pilar. Dett oaktadt ser man ofta på gatorna, huru fattig: hinduer plötsligt falla omkull och efter någr: svaga försök att resa sig, samt en kort döds kamp sjunka tillbaka som lik — rof för haj fiskar och gamar, sedan deras anförvandte öfverantvardat kropparne åt Ganges. Dess: båda djurarters synförmåga och påpasslighe är så stor, att innan ett lik legat några få timmar i den heliga Ganges, ej mer än ske lettet finnes qvar af detsamma. För att skydda sig emot solens farlig: inverkan, hafva invånarne i dessa nejder ut tänkt många inrättningar. Vagnarne hafv: dubbla tak; hattarne ventileras genom er miniaturkupol, som anbringas inuti kullen och kläderna äro af alla upptänkliga slags tyger, hvilka dock alltid likna hvarandra der. uti, att de i lätthet och luftighet blott kunna jemföras med spindelväfvar. Husens murar äro tre fot tjocka, på alla sidor omgifna ai verandor och terasser. Rummen äro så stora som konsertsalar och tapetserade med mattor, hvilka bättre utestänga värmen. Framför glasfönstren har man trä-jalusier, nästan liknande de europeiska, och hvilka hållas tillslutna under de fjorton af dygnets tjugofyra timmar. Stora halmmattor hänga framför de öppningar som ej kunna tillslutas, och en tjenare finnes i nästan hvarje hus, hvilken ingenting annat har att göra, än att tio gånger i timmen bestänka dessa mattor med friskt vatten. Härigenom afkyles den heta vinden, så att då den passerat genom mattorna och in i rummet, den har en angenäm svalka. Dag och natt har man för öfrigt en tjenare bredvid sig, hvilken med punkan, en slags stor solfjäder, sätter luften i rörelse. Upphör denne för ett ögonblick med sin sysselsättning, känner man genast en brinnande feberhetta, och tjenaren är då temligen säker att få sin förtjenta lön. De stackars satarne, hvilka möjligen hafva större förstånd än djuren, men otvifvelaktigt sämre instinkt och skarpsinne, fullgöra sin enformiga pligt likt dåliga machiner och skulle säkerligen inslumra, om ej den evigt hotande ridpiskan hölle dem vakna. Ett annat plågoris i Indien, hvilket fullkomligt uppgår emot det nyssnämnda, är tjenstefolket. Vi vilja som exempel antaga en engelsk tjensteman, hvilken har 500 rupier, en rupie 1, 50 Rdr Rmt) i månadtlig ön. Troligen har ingen lust att inackordera ig på de tråkiga hotellerna, hvilka för öfigt äro mycket dyra. Han hyr sig således tt eget, för att, som han inbillar sig, blifva in egen herre. Men allt sedan Kain trodde sig kunna begå brodermord ostraffadt har väl ngen menniska mera missräknat sig. Hyran ör ett någorlunda drägligt hus uppgår till itminstone 1,500 rupier om året. Billigare envånings hus, bungalows, gifva under regntiEK XXX-—L— ——VVLL RR

1 september 1860, sida 1

Thumbnail