Göteborgsposten – 30 augusti 1860, sida 1

höfligt materiel. Tre kanonskott skulle vara signalen, att företaget hade lyckats. Under tiden skulle divisionen Cosenz hålla sig redo. Omkring 2,000 man skulle gå ombord på de tre ångarne, och resten embarkera i båtarne, hvilka lågo uppdragna på stranden. De båtar, som blifvit i ordningställda för kanoner och hästar, skulle lastas i den lilla sjön och sedan föras ut i sundet för att bogseras af ångarne. Så snart debarkeringen blifvit lyckligen verkställd, skulle de senare återvända och fortsätta att öfverföra de olika korpserna. Förberedelserna gingo temligen lyckligt. Manskap, ångare och båtar voro alla i ordning, liksom äfven trettiotvå båtar, förande den lilla styrka, som skulle göra första försöket, vid den bestämda tiden voro färdiga. De lade ut under gynnande omständigheter, ty natten var ganska mörk, och neapolitanska ångarne lågo på betydligt afstånd. Tre andra båtar lade ut något senare, emedan de blifvit uppehållna vid inlastningen af materielet. Spänd väntan herrskade under den följande halftimman. Som allmän tystnad rådde på andra sidan, och ej det ringaste buller kunde höras, trodde man att allt gått som det borde, då med ens blixten och dånet af en kanon, hvarpå några få muskötskott följde, skingrade illusionen. Hoppet förvandlades nu till ängslan. Det var en ledsam halftimma, såsom man väl kan föreställa sig. Ljudet af åror gjorde slut derpå, och alla störtade ned till stranden. Straxt derefter återkommo de 32 båtarne, den ene efter den andra, medförande den underrättelsen, att de utan att bli bemärkta landsatt manskapet och just vuro tillreds att återvända, då allarmskottet ljöd från fästet. Huru allarmet väckts, förblef en hemlighet, hvilken ännu ej är tillräckligt utredd. Kort derpå återvände äfven de tre båtarne, men utan att ha landsatt sitt manskap. De hade tagit miste om vägen, eller af strömmen blifvit förda till en annan punkt, och allarmet gafs innan de kunde verkställa landstigningen. Den antagligaste förklaringsgrunden är derföre att dessa ådragit sig fiendens uppmärksamhet. Att det slagits allarm öfverallt, kunde icke betviflas, ty de tre båtarne hade på åtskilliga ställen försökt att landa, men ej vågat, emedan de allestädes hört trumhvirflar. Ännu återstod dock hoppet, att fiendens uppmärksamhet möjligen uteslutande kunde hafva varit vänd mot hafvet, och att sålunda de som landat undgått att upptäckas samt derföre skulle kunna lyckas i sitt förehafvande. Men timma efter timma har sedan dess förflutit, utan att medföra den efterlängtade signalen af tre kanonskott. Emot morgonen uppsändes tre raketer; detta var det andra synbara tecken till lif på andra sidan. Allt sedan dagen inbröt hafva kikare varit i ett oupphörligt användande. Man anstränger sina ögon, för att se, om ej något tecken förmärkes — ett rökmoln, en trupprörelse. Emot klockan 10 på förmiddagen syntes ett kompani infanteri, en pluton lancierer och tvenne kanoner passera vägen under Fort Fiumara. De nalkades helt nära sjöstranden, hade allt utseende af att vara ett rekognosceringsparti, och iakttogo alla försigtighetsmått som brukas, då man DAR FREE RED EEE EEE PE NO SR 2 SS oo RF AN I